”VI DROGS TILL VARANDRA PÅ ETT SUPERANDLIGT PLAN”
Eddie Meduza var inte bara röjig könsrockare och raggarkung.
Bakom de yviga texterna dolde sig ett stort mörker – och en önskan om att bli erkänd som en riktig musiker.
– Han kunde vakna mitt i natten av sina mardrömmar, säger hans änka Leila Bergendahl, 53.
Text: Björn Barr
”Han står ensam på en väg och väntar, som så många gånger förr
Och han undrar, är det värt besväret, att han öppnar hjärtat stött
Han vet inte hur många gånger som han har varit kär
Och det finns ingenting som säger att det blir bättre det här”
Leila Bergendahl är på sitt arbete på vårdcentralen på Södermalm i Stockholm när hon får samtalet den 17 januari 2002. Hennes äldsta dotter Frida får knappt fram orden i telefonen:
– Han är död mamma, Errol är död.
Errol Leonard Nordstedt – eller Eddie Meduza som fansen kände honom som – dog 53 år gammal. Dödsorsaken slogs fast till ett förstorat hjärta till följd av grav alkoholism.
Drygt tolv år senare sitter Leila Bergendahl, 53, och parets gemensamma son Erik Norstedt, 16, på innergården till lägenheten på Åsögatan. Samma gård som Errol ibland satt på under de perioder han bodde i Stockholm.
– Det kändes som att det inte kunde vara sant när jag fick nyheten om hans död, det var så overkligt. Jag tror inte att jag reagerade riktigt innan jag kom ner till Småland och huset var tomt, säger Leila.
– Det var jätteledsamt förstås. Samtidigt kändes det som att han hade fått frid, fortsätter hon.
Deras relation var egentligen helt osannolik. Hon, en ung kvinna från fina Östermalm. Han, en bedagad raggarkung som avskyddes av etablissemanget.
Ändå föll de för varandra under en spelning i Malung 1994. Errol kom fram till Leila som var där och sålde tshirts och började prata om sin kristna tro.
– De flesta människor som träffas har en sexuell, romantisk dragning. Men det här var på ett superandligt plan. Om det hade baserats på det förstnämnda hade det tagit slut när det började bli knas. Men det här var något annat.
Ett par dagar efter spelningen flyttade Errol in i en källarlokal i Tyresö, vägg i vägg med eventbolaget som Leila arbetade för. Paret sågs allt oftare – till Leilas pappas stora missnöje.
– När jag skulle presentera honom för mina föräldrar skulle vi ses på Sturehof. De sa ingenting först, men när vi skulle gå sa min pappa att ”den där vill vi inte se på Östermalm eller på vårt lantställe”.
Hur tog du det?
– Jag var ganska härdad. Min pappa ogillade min tidigare man också för att han kom från Södermalm. Men Errol tog det hårt. Han undrade hur en musiker kunde göra så mot en annan musiker, han blev jätteledsen.
”När man drömmer sina drömmar, blir det aldrig som man vill
Just den vännen som man hoppats på, är just den som man inte kan få
Fast man drömmer och man hoppas så blir drömmen aldrig sann
Jag som hoppades vi skulle få varann
Tre år efter den där spelningen i Malung föds parets son Erik. Han var bara fyra år när Errol dog. Men han minns sin pappa som en snäll man med en mjuk mage.
– Mina minnen är ganska vaga och flummiga. Men jag minns att han brukade ge mig 20 kronor efter varje turné och att jag fick köra hans bil ett par gånger, säger han.
Som treåring?
– Ja, alltså jag fick ta ratten när vi körde upp på tomten till huset i Småland och svänga in.
– Från det jag har hört senare finns det mycket jag kan känna igen mig i. Han gjorde mycket som jag gör i dag, trots att han inte finns här för att påverka mig, fortsätter Erik.
Hur menar du?
– Jag har blivit diagnosticerad med asperger och vi har spekulerat i att han också hade det. Jag tror det. Han kände som att han kom från en annan planet. Dessutom var han helt besatt av musik, han gjorde ju över 2 000 låtar. Men han var bra på att vara social, fast ibland sa han lite konstiga saker.
Leila bryter in i samtalet:
– Ja, han kunde säga lite plumpa saker. Om du tänker ett barn som kan vara superärligt och säga något i all välmening utan att förstå hur det skulle tas emot, så kunde han vara ibland.
Leila och Errol fick sju år tillsammans. Periodvis var han glad och mådde bra, men det fanns också ett mörker som hela tiden hotade. Och med mörkret kom alkoholen.
– Han blev deprimerad och sarkastisk, inte elak men inte snäll heller. Han fick sina ångestattacker också och kunde vakna på natten med ett skrik av sina mardrömmar. Och då tog han till alkoholen, jag tror att han självmedicinerade, säger Leila.
Vet du vad han drömde om?
– Ja, det var ju Yngve då. Hans syster Maritzas pappa, han som var så grym mot honom.
”Han går ensam hem i sena kvällen, som han ofta gjort förut
Kärlekssagan hade knappt börjat, nu så tog den bara slut
Under tiden han hemåt vandrar, tänker han om igen
Hon är ute med någon annan, jag är lurad igen”
Errols uppväxt var ett kaos. Han flyttade runt tillsammans med sin mamma Mary och sina syskon. Hela tiden nya platser och nya styvpappor. Värst var Yngve. Han som band fast Errol på en cykel, skruvade bort sadeln och knuffade ner honom för en backe. I en ny bok om Errol, som Leila står som medförfattare till, antyds det också att han utnyttjades sexuellt av sin egen mamma.
Men Leila själv har aldrig hört den historien förut.
– Jag fick veta allt utom just det där. Han berättade om misshandeln och hur hans mamma hade jättemånga karlar. Det söps och barnen fick se på när de vuxna knullade, säger hon.
Vad tyckte han själv om sin uppväxt?
– Han tyckte förstås att det inte var okej men han beklagade sig inte heller. Han konstaterade bara att det var som det var. Kanske var det ett sätt att kanalisera en del av sitt mörker när han lät sina alter egon E Hitler och Eddie Meduza göra skojfriska låtar och sketcher om fylla, våld och sex.
Men Errol Nordstedt ville egentligen bli erkänd som en riktig musiker. Privat tonade han ner den skräniga raggaren Eddie Meduza.
– En gång var det osannolikt nog en raggarbil här utanför på Åsögatan och de spelade Eddie Meduza när vi gick förbi. Då sa jag till dem att de hade tur, för det var Eddie som gick bredvid mig. Men de trodde oss inte, de viftade bara bort oss med ett skratt, säger Leila.
Hur såg han på sin karriär?
– Han tyckte att han förtjänade bättre, att han borde ha kommit ännu längre. Jag försökte säga till honom att han inte skulle spela de snuskigaste låtarna. Men han förstod inte, han tyckte att Eva Dahlgren sjöng om samma saker men med andra ord.
Vad gjorde honom mest besviken?
– Han medverkade i programmet ”Kanske på Svensktoppen” som sändes på 1970-talet. Olika låtar bedömdes av en jury och hade sen möjlighet att hamna på Svensktoppen. Till slut stod det mellan honom och Lasse Berghagen. Då var det en gammal stofil som valde Berghagen för att han var mer känd. Det där satt kvar i honom långt upp i åren.
– Sen sörjde han förstås också barnen, att han inte var mer närvarande.
Förutom musiken hade Errol ett stort andligt intresse. Han läste Bibeln och kunde citera hela stycken ur Nya testamentet. Men han var inte renlärig. Lika ofta pratade han om att han kom från planeten Chatka, något han varit övertygad om sedan han var liten. Leila, som själv är andligt intresserad, tror att han fortfarande håller ett vakande öga över familjen:
– Jag pratar med honom ibland faktiskt, vissa tillfällen känner jag att vi får kontakt. Men jag tror att jag har förträngt många av de tråkiga bitarna med honom, och det är väl bra. Det är väl bättre att minnas det roliga?
FOTNOT: Inspränga textrader är från Eddie Meduzas ”När man drömmer sina drömmar”, Leila Bergendahls favoritlåt. Klicka här för att lyssna på den.