HAN KÄMPADE
I HELA SITT LIV

ara några veckor tidigare hade han för första gången följt med sin granne Sven till kyrkan.

Trots att han hela livet varit övertygad om att han inte skulle överleva sin 50-årsdag hade han hunnit stanna kvar på jorden ytterligare ett tag, liksom stretat på i någon slags övertid som oväntat hade skänkts till honom på nåder.

Errol Norstedt var inte riktigt van vid sådant. Hela hans liv hade varit en enda lång kamp. Mot våldsamma styvfäder, mot mobbande skolkamrater, mot myndigheter och mot det censurivrande etablissemang som tycktes se honom som kulturvärldens mest oönskade inslag.

Och så mot spriten. Den där älskade och hatade alkoholen som hade varit en stor del av hans vardag i nära nog 20 år. Den förrädiska vännen som gjorde att han kunde koppla av och koppla bort sin ångest, liksom bara upphöra fram till dess att bakruset slog till, men som samtidigt hade ätit upp honom inifrån.

Ja, i slutet av 2001 levde han verkligen på lånad tid, det visste han om. Redan inför sin 50-årsdag några år tidigare hade han – raggarnas konung och enligt egen utsago Sveriges vackraste man – hysteriskt ringt till sin exfru Rosine och blottat vad han trodde var sant och riktigt: att han skulle upphöra att existera samtidigt som han firade ett halvsekel på denna jord.

Anledningen till att Sven över huvud taget hade åkt till sitt sommarhus  i Torahult just den här dagen var att han helt plötsligt fått en känsla av att någonting inte riktigt stod rätt till. Att han bara var tvungen att sätta sig i bilen och köra ut i den småländska skogen till sin stuga, som låg insprängd mellan Tingsryd och Riksväg 122, några mil söder om Växjö.

Mycket riktigt. När Sven väl kommer fram möter han Errol som förtvivlat går emot honom.

– Gode Gud, vad ska jag ta mig till?

Sven såg att han inte mådde bra, men han var i alla fall nykter, så han frågade om de skulle be Gud om hjälp tillsammans. Det ville Errol. Han litade ju på Sven och såg honom som sin andlige vägledare. En människa vars tillvaro han avundades och som i mångt och mycket hade kommit att bli hans stora förebild de senaste åren.

De bad ihop där på gräsmattan utanför den gamle rockstjärnans hus.

– Jag överlämnar mig till Gud, sa Errol.

Den 17 januari 2002 gjorde han just det.